Könssjukdomar är sjukdomar som smittar genom sex. De är ofta symtomfria, vilket inte hindrar dem från att smitta. Man kan bli smittad via oskyddat samlag, samt vid oral- och analsex. En kondom skyddar effektivt mot könssjukdomar.
Klamydia, kondylom och herpes är de vanligaste sexuellt överförbara sjukdomarna i Finland. Andra sexuellt överförbara sjukdomar är gonorré, syfilis, HIV, hepatit B och C, schanker och Mycoplasma genitalium-infektion.
Hur vanliga är sjukdomarna?
År 2016 rapporterades 14 321 nya klamydiafall till registret över smittsamma sjukdomar i Finland. Klamydia är den vanligaste sjukdomen som rapporteras. Samma år konstaterades 414 gonorré- och 231 syfilissmittor. 183 nya hiv-smittor konstaterades och största delen av dem smittade via sex. Kondylom och herpes är efter klamydia de vanligaste sjukdomarna på polikliniker för könssjukdomar, men det finns ingen omfattande information om deras förekomst.
Om symtom
Könssjukdomar kan vara symtomfria. Ifall klamydia och gonorré har symtom, kan symtomen vara sveda vid urinering, ökat urineringsbehov, flytning från urinröret, ökad flytning från slidan, blodiga flytningar efter samlag och smärta i nedre delen av buken. Symtom i ändtarmen, svalget och ögonen kan uppkomma beroende på smittosätt. Infektioner i ändtarmen och svalget är oftast också symtomfria.
Vid syfilis uppkommer det ofta ett runt, smärtfritt sår med hårda kanter på smittstället ungefär en månad efter smittan. Till herpes hör ofta ytliga blåsor och till kondylom hör vårtliknande förändringar. Till hepatit kan höra gulsot, som oftast först upptäcks i ögonen. De första symtomen vid en hivinfektion är vanliga även vid många andra sjukdomar; dessa är bland annat trötthet och feber.
På grund av symtom som tyder på könssjukdomar bör man söka sig till undersökningar hos en hälso- och sjukvårdsenhet.
Diagnostisering av sjukdomar
Diagnostiseringen av könssjukdomar sker på en läkarmottagning, vanligen på polikliniken för könssjukdomar. Kondylom, som orsakas av papillomvirus (HPV) och genitalherpes som orsakas av viruset Herpes simplex, konstateras vanligen på mottagningen på basis av kliniska fynd, medan diagnostiseringen av andra könssjukdomar förutsätter laboratorieundersökningar. Varje sjukdom har sitt eget test som bör göras i rätt tid med beaktande av sjukdomarnas inkubationstid.
Klamydia- och gonorréinfektion kan påvisas tidigast en vecka från smittan men till exempel syfilis och hiv kan påvisas tidigast cirka en månad från smittan. Ofta behövs det kontrollprov, ifall det första provet inte visar tecken på smitta.
Symtomfria personer kan screenas för klamydia och gonorré från urinen. För detta ändamål finns det numera också metoder för testning på distans, där patienten själv kan testa sig och lämna provet till laboratoriet för undersökning.
Hur ska man förhålla sig till testresultaten?
Ett negativt testresultat betyder att man inte kan hitta tecken på en smitta som orsakats av den undersökta patogenen. Om testresultatet är negativt och man ändå misstänker en könssjukdom finns det skäl att bedöma möjligheten till andra sjukdomar än den som testats. Bedömningen görs av en läkare på en hälso- och sjukvårdsenhet. Man bör också säkerställa att det har gått en tillräckligt lång tid mellan smittan och provtagningen.
Ett positivt resultat betyder att man, beroende på test, kan använda testet för att påvisa endera patogener (till exempel klamydia- och gonorrétester från urinen) eller kroppens antikroppar mot patogener (till exempel antigentester mot syfilis och hiv som tas från blodet). Då bestämmer läkaren om den behandling och de åtgärder som behövs för att förebygga ytterligare smittor.
Om du har fått ett positivt testresultat för klamydia eller gonorré med distanstestet bör du kontakta en hälso- och sjukvårdsenhet.
Preventivmedel
Med kondom kan man effektivt förebygga de flesta könssjukdomar om den används under hela samlaget. Även under oralsex bör man skydda sig från smitta med kondom eller oralsexskydd.